Det här kommer kanske låta konstigt, nästintill löjligt, men ibland tänker jag på engelska. Eftersom mitt ordföråd i engelska är mindre än på svenska blir därmed mina tankar mer begränsade och ibland kan jag inte låta bli att skratta åt mig själv när detta händer. Det är konstigt hur van jag har blivit med det engelska språket. I akademiska samanhang är det fortfarande frustrerande att inte kunna uttrycka sig ordentligt (speciellt när diskussionerna går undan..) men i det vardagliga livet tänker jag knappt på att jag pratar ett annat språk. Det har blivit så naturligt att tanken på att något så simpelt som att beställa kaffe på svenska känns lite konstigt att föreställa sig. Men efter att ha varit hemma i bara någon dag kommer nog allt kännas som vanligt igen skulle jag tro. Det ska bli lite trist att prata svenska dock för allt låter så mycket coolare på engelska...