Nu är nedräkningen slut och jag är på plats i Nottingham. Skolan börjar inte förrän om ytterligare några dagar så jag njuter av ledigheten. Ibland känns det som att jag bara är här på semester och ska åka hem om några dagar. Jag kan inte riktigt förstå att jag ska stanna till julen, men det kommer väl i samband med att studierna och vardagslivet drar igång. 

 

Flygresan gick förvånadsvärt bra för att vara min första luftfärd utan sällskap. På flygplatsen mötte jag sedan Therése och en fyra timmars lång bussresa väntade innan vi var framme i Nottingham. På vägen fick vi se en del av England vilket var roligt men det gjorde mig också nervös. Vi åkte igenom städer med vackra gamla byggnader som var typiskt brittiska enligt min mening, men också städer med fallfärdiga byggnader som kanske också är typiskt brittiska på sitt vis. Jag insåg att jag inte har någon aning om hur staden där jag kommer spendera mina kommande månader ser ut eller är. Det kan vara världens finaste men också hur otrevligt som helst. Efter den insikten tenderade varje litet gupp eller rödljusstopp att göra mig illamående.

 

Väl framme på busscentralen i Nottingham sjönk mina förväntningar ytterligare efter att ha stött på en konstig kvinna som vi fortfarande är osäkra på om hon spottade på Theréses väska eller inte, frågat poliser om hjälp för att läsa en karta och släpat 35 kg bagage för en lång uppförsbacke. Behöver jag säga att det var himelskt skönt att somna i hotellsängen den kvällen.

 

Idag vaknade jag med noll förväntningar, gick utanför dörren, runt kvarteret och kände en liten sten ramla från mina axlar. Nottingham är jättefint. Vackra gamla byggnader, blandat med några nya såklart. Fina torg och mysiga caféer. Pubar och öl i varje gatuhörn. Jag kommer trivas här. 

 

Idag besökte vi Nottingham Castle, förutom ett fint slott fanns där en mysig trädgård och ett museum om stadens historia och dess stora stolthet, Robin Hood. Slottet ligger som på ett berg, mer likt en gigantisk rund sten, så det var en fantastisk utsikt över staden och jag insåg att den var mycket större än vad det känns som när man strosar fram på små gator. Från berget kunde vi se universitetets största byggnad. Dit ska vi åka imorgon. Det blir spännande att se, återigen ett lotteri mellan fantastiskt fint och fult. Jag hoppas på det första eftersom vi nog kommer spendera den mesta tiden där. 

 

Jag ville visa lite bilder från dagen men det tycks inte wifi vilja så det får bli en annan dag. Godnatt!